Idre 3-dagars. dag 3 (2017-06-29)

Idag var det tyst i mitt huvud. Har alltid haft musik i huvudet, men idag för fösta någonsin var det tyst. Inte på grund av att jag var koncentrerad utan för att jag gav upp. När man tror att det ska vara lika lätt som det vartill ettan på resten av banan så hade man fel. Det var bara att krypa sig fram. Tvåan var svår för att den var undan gömd. Sen fick jag väldigt bråttom till trean därav den fina riktningen. Rakt sprang jag iallafall... De där "pip" miniatyr sjöarna var inget att leka med. De var ju omöjlig att förstå sig på. Fyran gick ju bra och sen vill jag helst inte prata om femman. Var på väg åt rätt håll sedan (längst höjden) såg jag en öppning och antog att jag vid de där svarta trianglarna (som jag nu lärt mig inte är extra stora stenar utan flera små) och därför valde jag att springa tillbaka. Hittade en vätskekontroll och stannade och drack lite vatten. Var dum nog att inte fråga om lite hjälp med tanke på att jag då varit ute ett väldigt bra tag. Tog ett nytt tag från mossen och kom nästan rätt. Hittade tillslut kontrollen. Missade även sexan, men inte jätte mycket. var väldigt noggrann till sjuan, men lyckades på något vis ta mig lite för snett. Kom till slut fram till åttan vilket var en kontroll som jag inte skulle ha. Fick därför ta kompass från sjuan till åttan. Vann därför den sträckan då jag redan visste vart kontrollen var. Till elvan stannade jag vid bäcken som var tidigare och virrade bort mig. När jag tillslut upptäckte det fick sprang jag till rätt bäck. Hade en liten publik som stått och väntat på mig i 2h och 10min. True supporters! När vi satt i bilen på väg till Sälen frågade min käre far om jag skulle vilja springa i Idre någon fler gång som svar fick han en blick.